Handling The Undead

Regi: Thea Hvistendahl

Manus: Thea Hvistendahl & John Ajvide Lindqvist (efter den senares roman)

Medverkande: Bjørn Sundquist, Renate Reinsve, Bahar Pars mfl.

Produktionsbolag: Anonymous Content Nordic/Einar Film/Zentropa International Sweden mfl.

År: 2024

Längd: 97 min

Land: Norge/Sverige/Grekland

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt2118648/

En stekhet dag i Oslo händer det ofattbara – de nyligen avlidna vaknar till liv igen. Tre berättelser om hur man handskas med att de döda familjemedlemmarna inte är vad de en gång varit vävs samman. När är ett liv egentligen inte värt att leva längre, även om du kan gå och andas?

John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda var den första av hans böcker jag läste. Därför har den också haft en speciell plats i mitt hjärta, med sitt bråddjup av personlig sorg blandat med mer samhällskritiska aspekter. Framförallt är det karaktärerna som stannat med mig och det är även dessa som Thea Hvistendahl fokuserar på i sin film. Tyvärr är bokens finstämdhet som bortblåst och ersatt med långa stunder tristess.

Jag vet inte hur nära Ajvide Lindqvist jobbade med Hvistendahl på manusadaptionen, men hans sedvanligt karakteristiska röst är tämligen tyst i Handling The Undead. Allt, inklusive karaktärerna, är extremt avskalat. Istället för att låta oss lära känna vem de här personerna är förblir de tomma blad. Det ofattbara beslutet att klippa bort exempelvis konfrontationer som måste ha ägt rum sänker dramats puls och känsla.

Hvistendahl låter kameran stanna kvar vid tomma stilleben till scener, exempelvis övergivna kundvagnar eller satta kameravinklar av en kökskran. Det är inget fel att använda sig av nämnda teknik, men det måste finnas något som händer i scenen. Att bara sätta upp en kamera och fånga en öde gata behöver inte 15 sekunder utan klipp – allra minst i en film med den här korta speltiden.

Borta är också bokens samhällskritik och skala. Om Hvistendahl nu ville göra en minimalistisk film borde hon fokuserat på en av de tre historierna och då helst den klart bästa – den om morfadern, mamman och hennes avlidne son. Inte ens den här styvmoderliga behandlingen kan riktigt ta udden av den storyn. Till syvende och sist är Handling The Undead dock en gruvlig besvikelse och är absolut den sämsta filmatiseringen av Ajvide Lindqvists berättelser än så länge.

Betyg: 2- lågmälda zombierullar av 5 möjliga

Leave a comment