Godzilla Minus One

Regi: Takashi Yamazaki

Manus: Takashi Yamazaki

Medverkande: Minami Hanabe, Ryunosuke Kamiki, Munetaka Aoki mfl.

Produktionsbolag: Robot Communications/Toho Studios

År: 2023

Längd: 122 min

Land: Japan

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt23289160/

Koichi Shikishima återvänder till Japan efter andra världskriget med en skamfull hemlighet. I krigets slutskede ordervägrade han som kamikazepilot och landade istället på den lilla ön Odo. Där blev han vittne till hur vad som bara kunde beskrivas som ett monster jämnade basen med marken. Tillbaka i ett ödelagt Tokyo blir han mer eller mindre familjefar när han tar in en ung kvinna och hennes barn. Men något är på väg mot staden – något som Shikishima känner alltför väl till…

Att navigera i alla kontinuiteter i Godzilla-franchisen kräver en smärre avhandling. Jag har sett majoriteten av filmerna, men hade inte kunnat svara på hur de hänger ihop för fem öre. Enligt den officiella fan-wikin markerar Godzilla Minus One starten på kontinuitet nummer 12! Allt detta för vad som i grund och botten är en simpel formel – stor ödla krossar allt i sin väg. Profit.

Nu förenklar jag det rätt rejält förvisso. Det har skrivits åtskilliga analyser om hur originalfilmen från 1954 hänger ihop med det japanska traumat efter atombomberna, vetenskapsskepsis och som en varnande allegori. Minus One tar fasta på detta och utspelar sig under och direkt efter kriget. Tokyo är i princip en ruinstad efter bombräderna och det är här filmen höjer sig över de flesta i serien. Genom umbärandena får vi lära känner karaktärerna. De blir inte bara monstermat utan folk vi bryr oss om. Där många filmer i serien sätter Godzilla i första rummet är Minus One en mycket mer mänsklig historia.

Därmed inte sagt att det inte finns gott om monsteraction här! Minus One vann rättvist årets Oscar för specialeffekter och kan vara den film i serien jag sett där actionsekvenserna känns allra mest hårdslående. Godzillas attack på Tokyo är en masterclass i katastroffilmsestetik. Att slutstriden är lika delar spektakulär som löjlig får man ta. Vid det laget är man redan så inne i berättelsen att man bara följer med i den långsökta planen.

Kombinerat med actionsekvenserna problematiseras den japanska inställningen till andra världskrigets slutskede. Skulle det ha spelat någon roll om Shikishima hade fullföljt sin order som kamikazepilot? Antagligen inte, eller som han själv säger: “Det fanns inget kvar att dö för”. Godzilla blir den samlande punkten av att det trots allt finns ett syfte – något att dö för att skydda. Det är mycket mer än vad jag hade förväntat mig av gemene monsterfilm!

Betyg: 4 och temat är fortfarande grymt av 5 möjliga

And The Winners Are… Samtliga Oscarsvinnare 2024

Best Short Film – Live Action: The Wonderful Story Of Henry Sugar

Best Short Film – Animated:  War Is Over

Best Documentary – Short Subject: The Last Repair Shop

Best Documentary – Feature: 20 Days In Mariupol

Best Achievement In Visual Effects: Godzilla Minus One

Best Achievement In Sound: The Zone Of Interest

Best Achievement In Music Written For Motion Pictures – Song: What Was I Made For? (Barbie)

Best Achievement In Music Written For Motion PicturesScore: Oppenheimer

Best Achievement In Makeup & Hairstyling: Poor Things

Best Achievement In Costume Design: Poor Things

Best Achievement In Production Design: Poor Things

Best Achievement In Editing: Oppenheimer

Best Achievement In Cinematography: Oppenheimer

Best Animated Feature: The Boy & The Heron

Best Foreign Language Film Of The Year: The Zone Of Interest (UK)

Best Writing, Screenplay Based On Material Previously Produced Or Published: American Fiction

Best Writing, Screenplay Written Directly For The Screen: Anatomy Of A Fall

Best Achievement In Directing: Oppenheimer (Christopher Nolan)

Best Performance By An Actress In A Supporting Role: Da’Vine Joy Randolph (The Holdovers)

Best Performance By An Actor In A Supporting Role: Robert Downey Jr. (Oppenheimer)

Best Performance By An Actress In A Leading Role: Emma Stone (Poor Things)

Best Performance By An Actor In A Leading Role: Cillian Murphy (Oppenheimer)

Best Motion Picture Of The Year: Oppenheimer

Skitfinkulturs facit: 17/23 = 74%

Oscarsgalan 2024: Tippning!

Som alltid tippar Skitfinkultur Oscarsgalan. I år är det mer ovisst i många klasser än på länge. Förra året lyckades jag med bottennoteringen 15/23 (65%), vilket jag satsar på att slå i år. Med det sagt är jag nöjd med 75% med tanke på svårighetsgraden i år! Jag har hunnit med att se det mesta jag planerade, även om jag bommade The Boy & The Heron, nya Godzilla och några till. Som vanligt göra jag två olika markeringar i listan. De som jag fetstilar tror jag kommer att vinna, medan de jag kursiverar vill jag ska stå som vinnare. Ibland, med knappast alltid, är det en och samma film. Nåväl, nu kör vi!

Best Motion Picture

American Fiction

Anatomy Of A Fall

Barbie

Killers Of The Flower Moon

Maestro

Oppenheimer

Past Lives

Poor Things

The Holdovers

The Zone Of Interest


Best Performance By An Actor In A Leading Role

Bradley Cooper – Maestro

Cillian Murphy – Oppenheimer

Colman Domingo – Rustin

Jeffrey Wright – American Fiction

Paul Giamatti – The Holdovers


Best Performance By An Actress In A Leading Role

Anette Bening – Nyad

Carey Mulligan – Maestro

Emma Stone – Poor Things

Lily Gladstone – Killers Of The Flower Moon

Sandra Hüller – Anatomy Of A Fall


Best Performance By An Actor In A Supporting Role

Mark Ruffalo – Poor Things

Robert De Niro – Killers Of The Flower Moon

Robert Downey Jr. – Oppenheimer

Ryan Gosling – Barbie

Sterling K. Brown – American Fiction


Best Performance By An Actress In A Supporting Role

America Ferrera – Barbie

Da’Vine Joy Randolph – The Holdovers

Danielle Brooks – The Color Purple

Emily Blunt – Oppenheimer

Jodie Foster – Nyad


Best Achievment In Directing

Christopher Nolan – Oppenheimer

Jonathan Glazer – The Zone Of Interest

Justine Triet – Anatomy Of A Fall

Martin Scorsese – Killers Of The Flower Moon

Yorgos Lanthimos – Poor Things


Best Original Screenplay

Anatomy Of A Fall

Maestro

May December

Past Lives

The Holdovers


Best Adapted Screenplay

American Fiction

Barbie

Oppenheimer

Poor Things

The Zone Of Interest


Best Animated Feature

Elemental

Nimona

Robot Dreams

Spider-Man: Across The Spider-Verse

The Boy & The Heron


Best International Feature

Io Capitano (Italy)

Perfect Days (Japan)

Society Of The Snow (Spain)

The Teachers’ Lounge (Germany)

The Zone Of Interest (UK)


Best Cinematography

El Conde

Killers Of The Flower Moon

Maestro

Oppenheimer

Poor Things


Best Editing

Anatomy Of A Fall

Killers Of The Flower Moon

Oppenheimer

Poor Things

The Holdovers


Best Production Design

Barbie

Killers Of The Flower Moon

Napoleon

Oppenheimer

Poor Things


Best Costume Design

Barbie

Killers Of The Flower Moon

Napoleon

Oppenheimer

Poor Things


Best Makeup & Hairstyling

Golda

Maestro

Oppenheimer

Poor Things

Society Of The Snow


Best Original Score

American Fiction

Indiana Jones & The Dial Of Destiny

Killers Of The Flower Moon

Oppenheimer

Poor Things


Best Original Song

It Never Went Away – American Symphony

What Was I Made For? – Barbie

I’m Just Ken – Barbie

The Fire Inside – Flamin’ Hot

Wahzhazhe (A Song For My People) – Killers Of The Flower Moon


Best Sound

Maestro

Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One

Oppenheimer

The Creator

The Zone Of Interest


Best Visual Effects

Godzilla Minus One

Guardians Of The Galaxy Vol. 3

Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One

Napoleon

The Creator


Best Documentary, Short

Island In Between

Nai Nai & Wài Pó

The ABCs Of Book Banning

The Barber Of Little Rock

The Last Repair Shop


Best Documentary, Feature

20 Days In Mariupol

Bobi Wine: The People’s President

Four Daughters

The Eternal Memory

To Kill A Tiger


Best Short Film, Animated

Letter To A Pig

Ninety-Five Senses

Our Uniform

Pachyderme

WAR IS OVER! Inspired By The Music Of John & Yoko


Best Short Film, Live Action

Invincible

Knight Of Fortune

Red, White & Blue

The After

The Wonderful Story Of Henry Sugar

Mission Impossible: Dead Reckoning Part 1

Regi: Christopher McQuarrie

Manus: Christopher McQuarrie/Bruce Geller/Erik Jendresen

Medverkande: Tom Cruise, Hayley Atwell, Simon Pegg mfl.

Produktionsbolag: Paramount Pictures/Skydance Media/TC Productions

År: 2023

Längd: 163 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt13651794/

När världens mest kraftfulla AI får självmedvetande och sänker en rysk ubåt kallas Ethan Hunt in för att hitta den digitala nyckel som ger ägaren kontroll över datorplågan. Det blir ett återseende med både vänner och fiender från förr i striden mot en varelse som i mångt om mycket känner honom bättre än han känner sig själv.

Åh herregud, en till… Mission: Impossible-franchisen kom till storbudgetfilmsfären för snart 30 år sedan och det här ska enligt alla rapporter vara den stora finalen. Då delas den också upp i två delar. Trots detta är del 1 närmre tre timmar lång. En actionthriller som är närmre tre timmar lång och är Paramounts dyraste film genom tiderna. De borde lagt pengarna på något bättre.

Manusen till de tidigare filmerna har inte alltid varit Shakespeare direkt, men soppan som McQuarrie, Geller och Jendresen kokat ihop liknar mest något som jag hade gett ett medelmåttigt betyg om mina elever hade skrivit. Vad det inte liknar är berättelsen till en film som kostat närmre 300 miljoner dollar att spela in. Ja, det ligger i tiden med AI, sant, men att porträttera denna som någon slags HAL-liknande entitet av pulserande blått ljus är bara fruktansvärt… töntigt.

Annars vet ni vad ni får. Det är Tompa som springer med pumpande armar, några coola actionsekvenser man lagt ner alldeles för mycket tid och möda på samt skådespel hämtat från den lokala amatörteatern. Framförallt är det väldigt, väldigt dumt. Snyggt, ja. Dumt, så in i helvete också. Av rent produktionstekniska skäl får den ett svagt godkänt betyg, men det är väldigt nära en etta. Svulstigt på helt fel sätt.

Betyg: 2- fruktansvärt korkade filmer av 5 möjliga

Oscarsgalan 2024: Short Films Round-Up Del 2

Den som väntar på något gott och allt det där. För drygt en månad sedan postade jag första samlingsinlägget om årets kortfilmer. Då fanns det väldigt få ute att få tag i. En månad senare och det har framförallt rasslat till i kategorin för bästa animerade kortfilm. Där hade jag sedan innan bara sett den fantastiska Letter To A Pig (2022), men YouTube lyckades nu leverera resterande filmer förutom War is Over! (2023) som fortfarande lyser med sin frånvaro. De tre som jag lyckades få tag i via den digitala tuben var Ninety-Five Senses (2022), Pachyderme (2022) samt Our Uniform (2023).

Ninety-Five Senses låter oss följa en gammal man när han förklarar kroppens olika sinnen för oss, satt till en animationsstil som är ganska medelmåttig, men ändå gör sitt jobb. Styrkan ligger istället i manuset som på 12 minuter lyckas ge inte bara en utan två rejäla magslag. Tillsammans med Letter To A Pig min favorit av de sedda filmerna.

Pachyderme handlar om hur en kvinna ser tillbaka på sina somrar tillsammans med sin farföräldrar när hon var en liten flicka. Allt i den lantliga idyllen är inte som det verkar vid första anblick och minnena har rejäl svärta. Jag var klar att avfärda Pachyderme som en vad jag brukar kalla för “dålig fransk” film – det vill säga yta över substans även om den vill verka förmedla något större. Pachyderme lyckas dock ställa förväntningarna på huvudet när vi förstår vad det egentligen är vi får berättat för oss. Inte alls dum faktiskt!

Den svagaste filmen i kategorin var helt klart Our Uniform. En kvinna berättar om sin upplevelse gällande sin skolgång i Iran och hur viktiga kläderna var – framförallt för att moralpolisen inte skulle få spel. Trist nog har den här filmen den mest innovativa animationsstilen av ovanstående nominerade (klädesplagg blir bakgrunden för allehanda kreativ animation och världen som karaktärerna rör sig på), men den är på tok för kort för att säga något av riktig substans. Här finns absolut potential, men den förverkligas inte.

Jag lyckades inte bara få tag i tre av de animerade filmerna utan också två av kortfilmsdokumentärerna, The Barber Of Little Rock och The Last Repair Shop (båda 2023). Den förstnämnda är en solskenshistoria från en situation som i sig är väldigt ful. Runt om i USA finns det fortfarande en betydande diskriminering när det gäller afroamerikaners möjlighet att få banklån. Barberaren Arlo Washington startade därför en kvartersbank för att hjälpa sina vänner och grannar att kunna få rätt till lån. Mycket sevärt om ett ämne jag inte hade tänkt på ens existerade, men som det är en självklarhet att det gör när man väl tänker på det. En tragisk situation som eldsjälar som Washington arbetar för att få bukt med.

Det var dock den andra dokumentären, The Last Repair Shop, som gjorde störst intryck på mig. Los Angeles är en av få större städer i USA som fortfarande har ett utlåningsprogram av instrument till elever vars familjer inte har råd att köpa dem. I den här dokumentären får vi följa de fyra huvudansvarig för organisationens reparationsfirma såväl som några av de barn vars livs berikats av tillgången till musikinstrument. Som musiker själv går den här historien rakt in i hjärtat på mig och de levnadsöden som presenteras är lika delar sorgliga som upplyftande. Om du har 40 minuter över rekommenderar jag att du letar upp den här på YouTube. Den är väl värd din tid.

Och med det stänger jag kortfilmskategorierna för i år. De två kvarvarande nominerade i dokumentärklassen, Nai Nai & Wài Pó och The ABCs Of Book Banning (båda 2023), har stora distributionsproblem utanför USA och om jag själv hade varit filmskapare hade jag varit fly förbannad på Disney+ och Paramount+ för att de inte fått tummarna loss med en världsvid release innan galan. Du lär kunna hitta dem på dessa tjänster vad det väl lider och/eller från en eller annan regionslåst sajt du får VPN:a, men så mycket tid har jag helt enkelt inte. Innan nämnda War Is Over! kommer finnas att få tag i via The New Yorker inom kort och live action-kortfilmen Red, White & Blue (2023) finns att hyra för billig peng om du orkar VPN-krångla. Slutligen verkar Invincible (2023) i live action-klassen vara helt omöjlig att få tag i om du inte kan ta dig till en bio i en större amerikansk stad lite snabbt. Märkligt.

Oscarsgalan 2024: Nomineringarna

Vana bloggläsare kan formen vid det här laget. För er andra: Välkommen till Skitfinkulturs årliga Oscarsbevakning med ambitionen att hinna recensera alla filmerna nominerade till årets priser innan ceremonin går av stapeln! Varje tisdag uppdateras listan så ni enkelt kan hitta länkarna till recensioner för de nominerade. Som vanligt är det redan ett betydande gäng som är recenserade sedan innan, så in och klicka!

Best Motion Picture

American Fiction

Anatomy Of A Fall

Barbie

Killers Of The Flower Moon

Maestro

Oppenheimer

Past Lives

Poor Things

The Holdovers

The Zone Of Interest


Best Performance By An Actor In A Leading Role

Bradley Cooper – Maestro

Cillian Murphy – Oppenheimer

Colman Domingo – Rustin

Jeffrey Wright – American Fiction

Paul Giamatti – The Holdovers


Best Performance By An Actress In A Leading Role

Anette Bening – Nyad

Carey Mulligan – Maestro

Emma Stone – Poor Things

Lily Gladstone – Killers Of The Flower Moon

Sandra Hüller – Anatomy Of A Fall


Best Performance By An Actor In A Supporting Role

Mark Ruffalo – Poor Things

Robert De Niro – Killers Of The Flower Moon

Robert Downey Jr. – Oppenheimer

Ryan Gosling – Barbie

Sterling K. Brown – American Fiction


Best Performance By An Actress In A Supporting Role

America Ferrera – Barbie

Da’Vine Joy Randolph – The Holdovers

Danielle Brooks – The Color Purple

Emily Blunt – Oppenheimer

Jodie Foster – Nyad


Best Achievment In Directing

Christopher Nolan – Oppenheimer

Jonathan Glazer – The Zone Of Interest

Justine Triet – Anatomy Of A Fall

Martin Scorsese – Killers Of The Flower Moon

Yorgos Lanthimos – Poor Things


Best Original Screenplay

Anatomy Of A Fall

Maestro

May December

Past Lives

The Holdovers


Best Adapted Screenplay

American Fiction

Barbie

Oppenheimer

Poor Things

The Zone Of Interest


Best Animated Feature

Elemental

Nimona

Robot Dreams

Spider-Man: Across The Spider-Verse

The Boy & The Heron


Best International Feature

Io Capitano (Italy)

Perfect Days (Japan)

Society Of The Snow (Spain)

The Teachers’ Lounge (Germany)

The Zone Of Interest (UK)


Best Cinematography

El Conde

Killers Of The Flower Moon

Maestro

Oppenheimer

Poor Things


Best Editing

Anatomy Of A Fall

Killers Of The Flower Moon

Oppenheimer

Poor Things

The Holdovers


Best Production Design

Barbie

Killers Of The Flower Moon

Napoleon

Oppenheimer

Poor Things


Best Costume Design

Barbie

Killers Of The Flower Moon

Napoleon

Oppenheimer

Poor Things


Best Makeup & Hairstyling

Golda

Maestro

Oppenheimer

Poor Things

Society Of The Snow


Best Original Score

American Fiction

Indiana Jones & The Dial Of Destiny

Killers Of The Flower Moon

Oppenheimer

Poor Things


Best Original Song

It Never Went Away – American Symphony

What Was I Made For? – Barbie

I’m Just Ken – Barbie

The Fire Inside – Flamin’ Hot

Wahzhazhe (A Song For My People) – Killers Of The Flower Moon


Best Sound

Maestro

Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One

Oppenheimer

The Creator

The Zone Of Interest


Best Visual Effects

Godzilla Minus One

Guardians Of The Galaxy Vol. 3

Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One

Napoleon

The Creator


Best Documentary, Short

Island In Between

Nai Nai & Wài Pó

The ABCs Of Book Banning

The Barber Of Little Rock

The Last Repair Shop


Best Documentary, Feature

20 Days In Mariupol

Bobi Wine: The People’s President

Four Daughters

The Eternal Memory

To Kill A Tiger


Best Short Film, Animated

Letter To A Pig

Ninety-Five Senses

Our Uniform

Pachyderme

WAR IS OVER! Inspired By The Music Of John & Yoko


Best Short Film, Live Action

Invincible

Knight Of Fortune

Red, White & Blue

The After

The Wonderful Story Of Henry Sugar

Drama Double Feature: May December & The Color Purple

Regi: Todd Haynes

Manus: Samy Burch

Medverkande: Natalie Portman, Julianne Moore, Charles Melton mfl.

Produktionsbolag: Gloria Sanchez Productions/Killer Films/MountainA mfl.

År: 2023

Längd: 117 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 7

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt13651794/

Tjugo år efter att deras romans blivit förstasidesnyheter för skvallerpressen ska Hollywood göra film om Gracie och hennes tonårige älskare (och sedermera make) Joe. Till parets hus i Florida anländer Elizabeth, skådespelerskan som ska porträttera Gracie, för att göra research inför filmen. 

Det är en gammal sanning att många av de bästa filmerna varje år får en enda nominering och det är i manuskategorin. May December är inget undantag. Samy Burch har skrivit ett manus som lättast kan beskrivas som en romantisk thriller – något tämligen unikt i Hollywood idag. Det är en historia med så otroligt mycket isbergsteknik att Titanic hade fått kolla sjökorten för att vara på den säkra sidan. Ämnet som Burch valt att behandla är inte på något sätt oproblematiskt – vad händer när groomingoffret väljer att stanna med sin förövare? För filmen gör ingen hemlighet av vad Gracie har gjort. Samtidigt har de när filmen börjar levt tillsammans i över 20 år och har tvillingar gamla nog att börja på college. 

Under ytan skaver givetvis både de etiska betänkligheterna som Elizabeths roll i det hela. Hur mycket ska hon våga pusha för att komma sin roll närmre? May December är ytterst välspelad också. Man kan inte riktigt gå fel med varken Julianne Moore (mycket bra) eller Natalie Portman (lysande!), men den som inte fått lika mycket ros för sin insats är Charles Melton i rollen som Joe. Det hade han varit värd. Melton, tidigare mest känd för en biroll i Riverdale (2017 – 2023), får sitt verkliga genombrott i den här filmen och han är fullkomligt strålande! 

Med tajt regi från Todd Haynes i stolen och ett soundtrack som totalt orättvist inte uppmärksammats alls är May December en psykologisk thriller i sin rätta bemärkelse. Det är inte blod, seriemördare eller galenskap utan djupt tragiska och trasiga karaktärer där frågan är vem som egentligen utnyttjar vem och till vad? Mångbottnat och intressant rakt igenom, men hade kanske tjänat på att låta känslorna flyga ännu lite mer. Rekommenderas!

Betyg: 4 obekväma familjesituationer av 5 möjliga

Regi: Blitz Bazawule

Manus: Marcus Gardley (efter Alice Walkers roman och Marsha Normans scenadaption)

Medverkande: Fantasia Barrino, Taraji P. Henson,  Danielle Brooks mfl.

Produktionsbolag: Amblin Entertainment/Harpo Films/Warner Bros. mfl.

År: 2023

Längd: 144 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt1200263/

Celie skiljs från sin älskade syster Nettie och barnen som hon fött efter övergreppen från sin far. Istället gifts hon bort till den våldsamme “Mister” och tvingas till ett liv i fortsatt misär. När Shug, en bluessångerska från trakten, återvänder till sitt ursprung blir detta dock början på Celies frigörelse.

The Color Purple (1985) var Steven Spielbergs första försök med “finkulturfilm” – det vill säga film som inte kunde placeras in under äventyr, skräck eller sci-fi. Det visade sig att han klarade av detta också. Filmen, baserad på Alice Walkers roman, blev en rejäl succé och kamma hem elva nomineringar (dock inga priser) på Oscarsgalan. Tjugo år senare, 2005, såg Marsha Norman Spielbergs film, läste källmaterialet och tänkte att “jo, men om man skulle lägga till lite sång och dans i det här dramat om kvinnligt lidande i den amerikanska södern?”. Jag vet fortfarande inte vad hon tänkte. Och förra året var det alltså dags för en filmadaption av en scenadaption på en bok. Häng med nu! som Podd-Linda brukar säga.

Det är också ovanstående som är det stora problemet med nyversionen av The Color Purple. Grundstoryn är lika stark som alltid, men dras också med samma problem som Spielbergs dito gjorde. Det finns ingen reell konsekvens för att Mister ska ändra sig mot sista akten och framförallt har den i boken centrala kärlekshistorien mellan Celie och Shug fortfarande inte blivit mer än en kyss.

Så om Spielbergs problem kvarstår och man dumpar x antal underväldigande musikalnummer på dem blir det knappast bättre. Ja, filmen är mycket välspelad (även om det borde vara Henson som fick nicken till skådespelarpriset och inte Brooks), vackert filmad, det sociala patoset finns kvar, men det är fortfarande en bristfällig adaption av en av de främsta böckerna som skrivits om slaveriets oförutsedda konsekvenser några generationer efter dess avskaffande. Att i en film med starka kvinnoporträtt ändå väljer att underspela attraktion mellan två huvudkaraktärer som är av samma kön lämnar dessutom en tämligen fadd eftersmak.

Betyg: 2 kvinnokamper av 5 möjliga

Animated Double Feature: Elemental & Nimona

Regi: Peter Sohn

Manus: John Hoberg/Kat Likkel/Brenda Hsueh

Medverkande: Leah Lewis, Mahmoudou Athie, Ronnie Del Carmen mfl.

Produktionsbolag: Walt Disney Pictures/Pixar Animation Studios

År: 2023

Längd: 101 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Btl.

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt23561236/

Trots att eld inte brukar leka väl med andra element flyttar Bernie och Cinder till Elementstaden för att skapa sig ett liv. Snart välkomnar de även dottern Ember. Många år senare gör sig Bernie redo att gå i pension och lämna över familjens affär till dottern, när det oväntade händer – i ett försök att hindra en översvämning träffar Ember vattenelementaren Wade och kärlek uppstår.

Pixar brukade en gång stå för kvalitetsunderhållning för både stora och små barn. Oavsett vilken historia de berättade fanns det en fingertoppskänsla som var mästerlig på att slå an känslosträngarna hos tittaren. Jag kan fortfarande inte se Up (2009) utan att fulgråta till exempel. Men allt sedan 2021 års Luca har något hänt. Tre filmer i rad från det tidigare så träffsäkra animationshuset har varit mer eller mindre skräp. Jag har ingen aning om varför kvaliteten har dalat som den gjort, bara att den har gjort det. Den tredje filmen jag precis nämnde? Det är Elemental.

Där Pixar tidigare har skapat karaktärer att älska och ta till sig är karaktärerna i Elemental fruktansvärt ointressanta. Jag kräver inte mycket till originalitet i manusarbete när det kommer till animerad film från väst, men någon form av kvalitetskontroll måste det väl ändå finnas?

Det här är bland det lataste jag sett i form av osannolik Romeo & Julia-historia. En klassisk historia behöver något som särskiljer den i exempelvis design, humor, karaktärer eller musik. I Elemental finns ingenting av detta. Det är en film som endast känns som en cash grab utan någon passion bakom. Enligt regissör Peter Sohn har han baserat idén på hur hans familj emigrerade till USA från Korea. Det borde finnas mer känslomässig tyngd till något sådant. Men vad förväntar man sig av en regissör vars förra Pixar-film var The Good Dinosaur? (2015). Ironiskt nog tävlar han i viss mån mot sig själv på Oscarsgalan då han gör en röst i Spider-Man: Across The Spider-Verse (2023). Se den istället och uppmuntra Sohn till att hålla sig till röstskådespelet.

Betyg: 1 elementärt uselt, min käre Watson av 5 möjliga

Regi: Nick Bruno & Troy Quane

Manus: Robert L. Baird & Lloyd Taylor (baserat på ND Stevensons grafiska roman)

Medverkande: Chloë Grace Moretz, Riz Ahmed, Eugene Lee Yang mfl.

Produktionsbolag: Annapurna Pictures/Annapurna Animation

År: 2023

Längd: 101 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 7

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt19500164/

Ballister Boldheart är den förste ofrälse som fått äran att bli dubbad till riddare i ett magiskt rike där modern teknologi och medeltid blandas. Vid ceremonin går något dock väldigt fel och Ballister blir anklagad för att ha mördat drottningen. Nu jagad av allt och alla får han oväntad hjälp av en skepnadsskiftande liten flicka vid namn Nimona, som helst av allt vill bli hans sidekick. Nu måste han rentvå sitt namn och ta reda på vad som egentligen hände.

Efter morgonens Elemental var jag verkligen inte sugen på mer animerat. Jag drog igång den här filmen samtidigt som jag satt och rengjorde en av mina gitarrer för att ha något att fokusera på när jag misstänkte att den skulle urarta till en tråkig syssla. Jag kunde inte haft mer fel. Efter tio minuter glömde jag bort allt vad gitarrvård heter och var totalt uppslukad i Nick Bruno & Troy Quanes version av ND Stevensons magiska värld.

Jag hade inte kopplat att Stevenson var samme person som låg bakom den mycket lyckade rebooten av She-Ra (2018 – 2020), men efter att ha sett Nimona kan jag se betydande likheter. Precis som She-Ra:s Etheria är den här världen en blandning mellan magi och teknologi, med till och med lite snarlik design på vissa saker.

Men framförallt är det känslan som fångar mig. Allt det som Elemental inte hade finns här. Karaktärerna är välutvecklade, manuset sätter en ny spinn på den gamla sagan om ont och gott och den får även en gammal sten som undertecknad att darra lite på underläppen. Och när den inte gör det gör den komisk action på allra bästa sätt. Mycket ska dock tillskrivas Chloë Grace Moretz och Riz Ahmed som röstskådespelare till huvudrollerna. Framförallt Ahmed imponerar på mig med en spännvidd som röstskådespelare jag inte visste han besatt.

Nimona var en fullkomlig överraskning för mig och en påminnelse om varför jag ser i princip allt till Oscarsgalorna. Ibland hittar man guld man inte visste man letade efter.

Betyg: 4+ och med Judas Priest på soundtracket liksom! av 5 möjliga

Oscarsgalan 2024: Nomineringarna

Vana bloggläsare kan formen vid det här laget. För er andra: Välkommen till Skitfinkulturs årliga Oscarsbevakning med ambitionen att hinna recensera alla filmerna nominerade till årets priser innan ceremonin går av stapeln! Varje tisdag uppdateras listan så ni enkelt kan hitta länkarna till recensioner för de nominerade. Som vanligt är det redan ett betydande gäng som är recenserade sedan innan, så in och klicka!

Best Motion Picture

American Fiction

Anatomy Of A Fall

Barbie

Killers Of The Flower Moon

Maestro

Oppenheimer

Past Lives

Poor Things

The Holdovers

The Zone Of Interest


Best Performance By An Actor In A Leading Role

Bradley Cooper – Maestro

Cillian Murphy – Oppenheimer

Colman Domingo – Rustin

Jeffrey Wright – American Fiction

Paul Giamatti – The Holdovers


Best Performance By An Actress In A Leading Role

Anette Bening – Nyad

Carey Mulligan – Maestro

Emma Stone – Poor Things

Lily Gladstone – Killers Of The Flower Moon

Sandra Hüller – Anatomy Of A Fall


Best Performance By An Actor In A Supporting Role

Mark Ruffalo – Poor Things

Robert De Niro – Killers Of The Flower Moon

Robert Downey Jr. – Oppenheimer

Ryan Gosling – Barbie

Sterling K. Brown – American Fiction


Best Performance By An Actress In A Supporting Role

America Ferrera – Barbie

Da’Vine Joy Randolph – The Holdovers

Danielle Brooks – The Color Purple

Emily Blunt – Oppenheimer

Jodie Foster – Nyad


Best Achievment In Directing

Christopher Nolan – Oppenheimer

Jonathan Glazer – The Zone Of Interest

Justine Triet – Anatomy Of A Fall

Martin Scorsese – Killers Of The Flower Moon

Yorgos Lanthimos – Poor Things


Best Original Screenplay

Anatomy Of A Fall

Maestro

May December

Past Lives

The Holdovers


Best Adapted Screenplay

American Fiction

Barbie

Oppenheimer

Poor Things

The Zone Of Interest


Best Animated Feature

Elemental

Nimona

Robot Dreams

Spider-Man: Across The Spider-Verse

The Boy & The Heron


Best International Feature

Io Capitano (Italy)

Perfect Days (Japan)

Society Of The Snow (Spain)

The Teachers’ Lounge (Germany)

The Zone Of Interest (UK)


Best Cinematography

El Conde

Killers Of The Flower Moon

Maestro

Oppenheimer

Poor Things


Best Editing

Anatomy Of A Fall

Killers Of The Flower Moon

Oppenheimer

Poor Things

The Holdovers


Best Production Design

Barbie

Killers Of The Flower Moon

Napoleon

Oppenheimer

Poor Things


Best Costume Design

Barbie

Killers Of The Flower Moon

Napoleon

Oppenheimer

Poor Things


Best Makeup & Hairstyling

Golda

Maestro

Oppenheimer

Poor Things

Society Of The Snow


Best Original Score

American Fiction

Indiana Jones & The Dial Of Destiny

Killers Of The Flower Moon

Oppenheimer

Poor Things


Best Original Song

It Never Went Away – American Symphony

What Was I Made For? – Barbie

I’m Just Ken – Barbie

The Fire Inside – Flamin’ Hot

Wahzhazhe (A Song For My People) – Killers Of The Flower Moon


Best Sound

Maestro

Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One

Oppenheimer

The Creator

The Zone Of Interest


Best Visual Effects

Godzilla Minus One

Guardians Of The Galaxy Vol. 3

Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One

Napoleon

The Creator


Best Documentary, Short

Island In Between

Nai Nai & Wài Pó

The ABCs Of Book Banning

The Barber Of Little Rock

The Last Repair Shop


Best Documentary, Feature

20 Days In Mariupol

Bobi Wine: The People’s President

Four Daughters

The Eternal Memory

To Kill A Tiger


Best Short Film, Animated

Letter To A Pig

Ninety-Five Senses

Our Uniform

Pachyderme

WAR IS OVER! Inspired By The Music Of John & Yoko


Best Short Film, Live Action

Invincible

Knight Of Fortune

Red, White & Blue

The After

The Wonderful Story Of Henry Sugar

Rustin

Regi: George C. Wolfe

Manus: Julian Breece & Dustin Lance Black

Medverkande: Colman Domingo, Aml Ameen, Chris Rock mfl.

Produktionsbolag: Higher Ground Productions

År: 2023

Längd: 106 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt14160834/

Bayard Rustin hade redan gjort sig ett namn som en av medborgarrättsrörelsens skarpaste hjärnor när han 1963 försökte organisera den största fredliga demonstrationen genom tiderna. Men Rustins kanske hätskaste motståndare finns inom de egna leden och kampen för rättvisa för alla handlar kanske inte bara om hudfärg.

Rustin är en typ av historisk karaktär som jag kände till, men i och med att jag inte är uppvuxen i USA inte hade någon större kännedom om annat än till namnet. Det har den här biografin avhjälpt. Det är en gedigen genomgång av Rustins karaktär, om än inte alla händelser som ledde honom till där han befinner sig 1963. Det gör att filmen fungerar bättre än många biografier – den visar de breda och mest definierande dragen i Rustins liv, men fokuset ligger tungt på 1963 och händelserna där. Det gör att filmen kan hålla nere sin speltid och vara fokuserad på ett skeende, inte ett helt liv. 

Colman Domingo har välförtjänt fått mycket goda vitsord för sin huvudroll och visst är det så – den här filmen hade blivit tämligen torr utan hans totala scennärvaro och förmåga att stjäla rampljuset. Hans porträtt är inte heller en okomplicerad hyllning då vikt läggs vid Rustins personliga förhållanden och hur dålig han är på att hålla igång dem. Att Rustin var en förgrundsfigur i kampen för homosexuellas rättigheter ger också ytterligare en dimension till filmen. Framförallt visar filmen på oenigheten inom medborgarrättsrörelsen på ett sätt som sällan visas såvida det inte har med Malcolm X eller The Black Panthers att göra. 

Rustin visar upp ett skeende som jag inte hade så mycket kunskap om innan och lär mig om personen den vill skildra. Om det inte är en bra biografi vet jag inte vad som är. Det enda som är lite tråkigt är att själva marschen skildras ganska förbigående. Men när till och med Chris Rock har en bra rollprestation vet man att det är en välgjord film.

Betyg: 4 medborgarrättskämpar av 5 möjliga