Film till fikat: Double Dragon

Nu har Matti och Ulf tänkt till. Det är farligt när det händer. Vissa menar att det var så Dackefejden startade en gång i tiden. Frågan är vad de kommer starta den här gången? Vad är det bästa i filmvärlden? frågade sig de två tidigare lovande unga männen (nu är de gamla besvikelser). Givetvis film som är baserad på tv- och datorspel! Vi säger inte att tankeprocessen var logisk, men vad gör det när vi har Al “Långflinten” Leong, en kokainstinn Robert Patrick post-Terminator 2 och huvudrollsinnehavare där en kan slåss (men inte skådespela) och en kan skådespela (men inte slåss)? Det gör absolut ingenting! är svaret. När en film innehåller en brinnande flod, men du inte tar upp det för att det finns för mycket annat skumt är det ett tecken på en helluva ride.

https://open.spotify.com/episode/5SO0f3owGrinv4Os6qDS24?si=7179c848fa534d32

Mission Impossible: Dead Reckoning Part 1

Regi: Christopher McQuarrie

Manus: Christopher McQuarrie/Bruce Geller/Erik Jendresen

Medverkande: Tom Cruise, Hayley Atwell, Simon Pegg mfl.

Produktionsbolag: Paramount Pictures/Skydance Media/TC Productions

År: 2023

Längd: 163 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt13651794/

När världens mest kraftfulla AI får självmedvetande och sänker en rysk ubåt kallas Ethan Hunt in för att hitta den digitala nyckel som ger ägaren kontroll över datorplågan. Det blir ett återseende med både vänner och fiender från förr i striden mot en varelse som i mångt om mycket känner honom bättre än han känner sig själv.

Åh herregud, en till… Mission: Impossible-franchisen kom till storbudgetfilmsfären för snart 30 år sedan och det här ska enligt alla rapporter vara den stora finalen. Då delas den också upp i två delar. Trots detta är del 1 närmre tre timmar lång. En actionthriller som är närmre tre timmar lång och är Paramounts dyraste film genom tiderna. De borde lagt pengarna på något bättre.

Manusen till de tidigare filmerna har inte alltid varit Shakespeare direkt, men soppan som McQuarrie, Geller och Jendresen kokat ihop liknar mest något som jag hade gett ett medelmåttigt betyg om mina elever hade skrivit. Vad det inte liknar är berättelsen till en film som kostat närmre 300 miljoner dollar att spela in. Ja, det ligger i tiden med AI, sant, men att porträttera denna som någon slags HAL-liknande entitet av pulserande blått ljus är bara fruktansvärt… töntigt.

Annars vet ni vad ni får. Det är Tompa som springer med pumpande armar, några coola actionsekvenser man lagt ner alldeles för mycket tid och möda på samt skådespel hämtat från den lokala amatörteatern. Framförallt är det väldigt, väldigt dumt. Snyggt, ja. Dumt, så in i helvete också. Av rent produktionstekniska skäl får den ett svagt godkänt betyg, men det är väldigt nära en etta. Svulstigt på helt fel sätt.

Betyg: 2- fruktansvärt korkade filmer av 5 möjliga

Film till fikat: Jason Bourne

Som en annan Matt är Matti borta denna vecka. Vi kände ändå att barnafödande var en giltig ursäkt. Inte Matti då utan Karin. Så vi välkomnar vår nya rekryt Rataxes Megatron Olsson till podden. Enligt Rataxes föräldrar heter han något annat, men vi vet ju vad han heter egentligen! Ulf, Linda och Gustaf diskuterar sina kinesiska stjärntecken och Gustaf är ju objektivt sämst med sin träråtta. Objektivt bäst är Linda som är en metal goat. Ulf då? Mest en vattenhund, visar det sig. Just det, vi har sett en film också! Det är dags att döda ännu ett franchise! Då blir det tangofajt och stuff! Vi försöker få en sponsor till podden i Ritalin, men de har inte hört av sig än. Det är kanske för att vi stöter oss med Grekland och samtidigt konstaterar att de fem isländska tonåringar som nu finns måste räcka till alla! Vi får dessutom stifta bekantskap med en cuntfisk och Ulf varnar för vuxna kvinnor som jämför sig med Lilla My. Det slutar aldrig väl. Men viktigast av allt den här veckan är ändå att Linda har varit i Las Vegas! Det får vi höra om… mycket.

The Creator

Regi: Gareth Edwards

Manus: Gareth Edwards & Chris Weitz

Medverkande: John David Washington, Madeleine Yuna Voyles, Allison Janney mfl.

Produktionsbolag: 20th Century Studios/New Regency Productions/Entertainment One

År: 2023

Längd: 133 min

Land: USA/Thailand

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt14230458/

I mitten på 2000-talet har större delen av västvärlden legat i krig med artificiell intelligens i över femton år. Beskyllda för att ha orsakat en kärnvapenexplosion i Los Angeles har robotarna tagit sin tillflykt till det A.I.-vänliga New Asia. Joshua, en före detta spion för USA, skickas motvilligt till New Asia efter att man äntligen fått nys om var A.I.-styrkornas ledare, Nirmata, är men också för att kanske hitta den hustru han trott varit död sedan länge.

Enligt alla logikens regler borde den här filmen ha funnits på min radar för länge sedan. Ett påkostat science fiction-epos från killen som gjorde den bästa av de moderna Star Wars-filmerna? På något vis hade den ändå lyckats gå mig förbi fram tills den blev nominerad i två tekniska klasser på Oscarsgalan, och jäklar vad den förtjänar de nomineringarna!

Gareth Edwards har gjort en förvisso väldigt typisk science fiction-berättelse, men det behöver inte vara något fel med det. Allt handlar om utförande av världs- och karaktärsbygge. Han lyckas med det förra, men det senare är något haltande. Världen i The Creator är designperfektion från en man som försökt göra så mycket av de imponerande effekterna som möjligt med praktiska medel. Det märks. The Creator har både extremt genomtänkt design såväl som realisation av denna. De begränsningar som Edwards lagt på sig själv har lett till att världen känns levande och själfull. Om bara hans karaktärer hade följt samma väg…

Okej, nu är jag kanske lite väl hård, men det märks att Edwards tar väldigt mycket inspiration från just sentida Star Wars-produktioner när det kommer till karaktärerna. Joshua är en mindre cool Mandalorian och Nirmata är en fattigmansversion av Grogu. Där nämnda karaktärer har en hel tv-serie för att fördjupa sin bakgrund och motivation känns den samma för den här filmens motsvarigheter ganska bristande. Vi får inte reda på något om Joshua innan det som fungerar som katalysator för hans uppdrag exempelvis och de intressanta biroller som finns, såsom Allison Janneys hårdnackade överste, får väldigt lite spelrum.

Jag hade mycket hellre sett The Creator som en tv-serie där Edwards hade fått chansen att använda sig mer av den story bible han uppenbart har skrivit. Som film blir historien ganska lättviktig om än underhållande och framförallt förbaskat snygg. En mixed bag!

Betyg: 3 robotuppror av 5 möjliga

Film till fikat: The Bourne Legacy

Håll i er, gubbar och kärringar, nu går Linda igenom film igen! Eller, tja, det är tur att hon överhuvudtaget överlevt, med tanke på att hennes bror haft sönder både henne dator, trappa och säkert sin egen självbild också. På tal om Linda kan hon vara hemlig agent med sina gula piller. Hon vill också meddela att man kan dö av nackspärr, att det faktiskt finns hål utan tänder och att hon är emot kollektiv såvida hon inte får röv. Matti hostar om Angela Merkel mellan spritångorna och Ulf presenterar SAOL-fu – den dödliga kampsporten medelst ordlistor som uppstod i ett gymnasiebibliotek i Lund. Men något är ändå fel den här veckan. Det här är den första Bourne-filmen som den kvinnliga skådespelaren inte klipper håret i en scen som utvecklas till saker man kunde se på TV1000 efter midnatt på det glada 90-talet. Där ljög jag – 90-talet var inte alls glatt. Det var mörkt… och så regnade det. Och Gustaf flöt omkring på gatorna med flytkuddar på armarna. The horror, the horror…

Film till fikat: The Bourne Ultimatum

Och vi välkomnar nya lyssnare till The Linda Show där karaktärer får nya namn, stuff händer till ljudet av gonggongar och vi får lära oss nya förolämpningar om att vara “platt i näsan”! Just det, vi har sett en ny film, eller… tja, jag vet ärligt talat inte eftersom jag själv är förvirrad av genomgången i det här avsnittet. Det kanske var en osedvanligt lång dröm? Det skulle förklarat varför Gustaf lägger strumpor i julgröten och skrämmer livet ur sin systerson med plastdinosaurier. Matti kläcker idén om att alla spioner borde ha pottfrisyrer så de går att känna igen och Ulf är, som vanligt, lite, lite bättre än Gustaf. Vi leker “spot the scientologist” och vill å det bestämdaste dementera att Julia Stiles skulle ha en swastika tatuerad på insidan av låret. Då är det alltså “förvirring” som ska in på lodrätt 4.

Film till fikat: They Live

Vi har alla slut på tuggummi den här veckan och då finns det bara en sak att göra – slåss! Linda tycker det är ett steg uppåt på karriärstegen om man blir blind och funderar överhuvudtaget väldigt mycket på det här med arbete den här veckan. Gustaf arbetar vidare på sitt hål redan efter två sekunder den här veckan när diskussionen kommer in på purity rings. Matti mobbar (eller “mobbabar”?) folk med håriga vader och Ulf får prata wrestling igen. Då blir han ju som bekant glad och ännu gladare är han över att ha fått post från en vinnare! Matti, som för övrigt är den ende av oss som inte lever i synd, får också sitt mysighetskort kapat den här veckan. Det är tur vi har mysighetscensor Gustaf vid sparkarna! Både honom och podden kan ni rösta på för Guldpoddens räkning. Det ni! Vi tar emot alla röster så länge ni inte är en av de där psykopaterna som vänder toalettrullen åt fel håll i hållaren… eller Richard Ramirez.

Film till fikat: The Bourne Supremacy

It’s the return of The Linda Show! Kaoset breder ut sig som en fuktig filt en blöt novembermorgon när Linda ger alla karaktärer nya namn, vilket förvirrar samtliga. När hon inte gör det jagar hon bananflugor live, börjar avsnittet byxlös och kan vara Xena! Dessutom ser hon tango när vi andra ser kampsport, fast det är nog bara hennes finska gener. Gustaf öppnar ett nytt schakt till sitt hål när han stöter sig med Indien, men han får snart sällskap av Linda som gräver med dynamit när hon stöter sig med Ryssland. Ulf stöter sig bara med Nya Zeeland, men det känns rätt safe i sammanhanget. Vidare kan Gustaf inte se skillnad på delfiner och vespor och alla spyr av shaky cam. Matti då? Han är så arg, så arg, så arg eftersom hans favoritstjärnfranchise fallit till tidigare osedda bottennivåer så pass djupa att han inte ens vill lyssna på Ulfs utläggning om varför Karl Urban inte är en vinnare trots att han varit med i den bra stjärnfranchisen. Att han sen har rätt i sak blir ju kanske lite jobbigt för Ulf, men han är som bekant en stor man i alla avseenden och skriver inte alls den här texten.

Film till fikat: Jurassic World: Dominion

Är vi månne robotar? Det är frågan som startar denna veckas avsnitt när Ulf beskriver sin dröm där Linda tog över världen. Det känns som det kan hända vilken dag som helst faktiskt. Med allt detta världsherravälde har alla förutsatt att Linda skulle glömma att hon skulle ta handlingen. Det… har hon, men det är okej, för Matti kommer till undsättning. När han inte räddar vår nya härskare från att tappa ansiktet vill han döda människor på gammaldags vis, inte med laserraptorer. Han informerar dessutom om att man kan mjölka allt. Vi andra är skeptiska. Annars är Ulf arg på BD Wong, Gustaf är arg på specialeffekter och stöter sig med Grönland (otippat!) och Linda dricker köttkaffe. Det kanske mest frustrerande vi aldrig får svar på den här veckan är dock om Alan Grant fick sitt jävla kaffe till slut och om Matti är inlindad i gåsfett eller inte?

Film till fikat: Dead Man’s Shoes

Någonstans borde vi kanske blivit oroliga när Linda sa att hon förstod precis vad karaktärerna i veckans film sa. När Ulf, som pratar engelska åtta timmar om dagen på jobb, hade svårigheter att vada genom det tjocka kärret av Manchesterdialekt som den här filmen utgör är det illa. Fast inte för Linda… eller… jo. Välkommen till The Queen of Chaos Show! Händer det något i England innebär det att man “brittar sig”, familjeband som förklarar filmens handling kan bytas ut och till och med något för Linda så viktigt som akvariefiskar missas! På tal om England hatar Matti This Is England utan anledning. Det känns lite som han är en av hans klassiska mobabare, men åtminstone skär han inte in “gris” i magen på oss. Gustaf, som passerade jordens mittpunkt förra veckan i sitt hålgrävande, stöter sig med Kina och Ulf slår fast att om man varit med i Star Wars är man kanske en acceptabel människa, men knappast någon jävla vinnare! Allt detta och mer i avsnittet om ett samhälle som inte ens Kjell Bergqvist hade kunnat rensa upp i! Pip, pip, cheerio!